CERTIFIERING I PRAKTIKEN
Från skogsbruksplan och beräknad baslinje till verifierad kolinlagring och utfärdade kolkrediter.
Carbon Forestry Standard (CFS) anger kraven för certifiering av ytterligare kolinlagring i aktivt brukad skog. Med fyra illustrationer visar vi hur förvaltningsenheten avgränsas, hur förändringen i virkesförråd beräknas och verifieras, vilka avdrag som görs och hur risker hanteras.
01 / FÖRVALTNINGSENHETEN
Certifieringen omfattar den samlade förvaltningsenheten, inte enbart utvalda bestånd eller fastigheter.
Alla fastigheter som sköts av samma förvaltare bildar tillsammans en förvaltningsenhet, som certifieras och verifieras som en helhet. Varje fastighet har en egen skogsbruksplan med uppgifter om bland annat trädslag, ålder, höjd, volym och naturvärden. När baslinjen beräknas används uppgifterna från samtliga skogsbruksplaner i förvaltningsenheten.
02 / BERÄKNING OCH VERIFIERING
Den årliga förändringen i virkesförrådet beräknas utifrån modellerad tillväxt och uppmätt avverkning. Den additionella ökningen fastställs genom jämförelse med en baslinje.
Virkesförrådet mäts och verifieras vid aktivitetsperiodens början och igen efter högst tio år. Däremellan beräknas den årliga förändringen som modellerad tillväxt minus uppmätt avverkning. Tillväxten beräknas med en skoglig prognosmodell, exempelvis Heureka, och avverkningen mäts av Biometria. Den additionella ökningen är skillnaden mot baslinjen, som representerar den mest lönsamma utvecklingen utan kolintäkter. Diagrammet visar även ett beräkningsexempel för år sex.
03 / KVANTIFIERING OCH UTFÄRDANDE
Hela det kvantifierade nettoupptaget blir inte säljbara kolkrediter. Avdrag görs för osäkerhet och marknadsläckage, och en del av de utfärdade krediterna avsätts till en riskbuffert.
Exemplet utgår från 5 000 ton CO₂e. Först görs ett osäkerhetsavdrag, här 10 procent. Från återstående mängd dras ytterligare 10 procent för marknadsläckage, alltså risken att minskad avverkning leder till ökad avverkning någon annanstans. Dessa mängder utfärdas aldrig som krediter. Efter avdrag för osäkerhet i skattningarna avsätts i exemplet 3 procent till bufferten och säljs inte. Samtliga utfärdade krediter läggs till det garanterade kolförråd som skogsägaren förbinder sig att upprätthålla.
04 / RISKHANTERING
En del av de utfärdade krediterna reserveras för att hantera vissa förluster av lagrat kol. Buffertens storlek anpassas efter risken i den aktuella förvaltningsenheten.
Bufferten skyddar mot förluster som inte kan räknas som ordinarie avverkning, exempelvis brand och skadade träd som inte går att ta tillvara. Grundnivån är 3 procent och bygger på svensk brandstatistik. En oberoende expert bedömer risken och kan höja bufferten med upp till sju procentenheter, till högst 10 procent. Skadat virke som upparbetas räknas som vanlig avverkning och belastar inte bufferten. Buffertkrediterna släpps aldrig.
FÖRDJUPNING
Illustrationerna visar hur centrala delar av certifieringen fungerar. De fullständiga kraven och beräkningsreglerna finns i Carbon Forestry Standard och den tillhörande metodiken Improved Forest Management – Sweden.
Certifieringssystem för kolinlagring i aktivt brukad skog.